En ny hockeyklubba varje dag?
Jag står på våning fyra och kikar igenom minibar-listan för att se att jag inte missat något då tre små killar med hemsk, (HEMSK) skånedialekt knackar mig på axeln och frågar:
- duuu, hur mycket tjänar du?
- för lite..
- ja men HUR lite?
- gissa!
- 22000..?
-skojar ni?! 700 om dan kanske..
- va, SÅÅ MYCKET? det är ju en ny hockeyklubba varje dag!
Min tankevärksamhet gick runt i cirklar, om och om igen, hade jag precis blivit otroligt förnedrad av 10-åringar, eller var jag fräck över att tjäna så mycket som en ny hockeyklubba för varje dag som jag jobba?
Jag vet inte, jag tänker.. fortfarande.
/L
Ben & Jerrys in my heart
/ Alexandra*
Har jag sagt att jag bor i närheten av Ryssland?
/ Alexandra*
Rosa eller blåa nyanser?
Reagerade härom veckan då de talade på SVT om vilka bestämmelser som egentligen borde gälla angående om kön skall presenteras eller inte under ultraljuds undersökningar. Det har under den senaste tiden framgått att en kvinna gjort abort så mycket som tre gånger då hon ansett att fostret haft fel kön, som i detta läge varit tre stycken flickor. Nog att det är en enorm diskriminering, men för hälsan kan det vara mycket mer än så. Risken för blödningar och infektioner ökar och i värsta fall kan man mista chansen att bli gravid igen, även om den är väldigt liten.
Så, vad säger ni? Skall möjligheten om att få reda på barnets kön innan förlossningen förbjudas? Ganska svår fråga att ta ställning till. Många ser nog ett stort nöje och upplever en viss nervositet i och med att inte veta barnets kön, medans andra ser det som mer praktiskt att redan innan kunna börja planera om utstyrseln skall gå i rosa eller blåa nyanser.
Kan inte påstå att jag tycker det är särskilt nödvändigt, och med tanke på de val som vissa kvinnor gjort, att begå en abort pågrund utav "fel" kön känns bara fel. 
/L
Länge leve' Kungen!
Tolkade jag min kollega Alexandra korrekt nu? Vill hon bli av med kungen, Ers majestät, Carl XVI Gustaf? Sälja honom?! I sådana fall vill jag mer än gärna tillägga att jag och min mormor under en kopp kaffe tidigare idag diskuterade just det här, vad kungen egentligen gör och vad han kostar oss medborgare. Så lyssna nu gott folk, huruvida vi än vrider och vänder på det här bör det, faktiskt (!) kosta oss mer att ha en president. Mormor berättade även att cirkus 80% av Sveriges befolkning vill bevara monarkin, kanske inte minst med tanke på att vi är vana vid det, då landet trots allt hållit kvar vid monarkin i över 1000 år. Det är dessutom mycket förknippat med landets historia och kultur, för att inte tala om den trygghet och högtidlighet kungligheterna utstrålar. Och och och, festkänsla! Vad vore nobelfesten utan Kungen och Drottningen? Gott folk, vad tror ni alla dessa valkampanjer i jämna mellanrum kostar? Då kanditader från olika partier skall visa vad de går för. Visserligen blir inte Victorias bröllop gratis, lååångt ifrån vill jag gissa. Men å andra sidan, vilken fest det kommer bli! Nog kommer det dröja ett tag då bland annat lokaler skall renoveras, men försommaren 2010 smäller det! Sitter du klistrad brevid mig i soffan då, Alexandra?
/L
Alla känner apan ...
I och med finanskrisen som vi alla känner till och drabbas av, förutom jag och sånna som mig, vi ser det mer som att hinna ikapp våran omvärld . ( har man inget, förlorar man inget) Tyvärr gäller inte detta kungen , som förlorat lite mer än 10 miljoner kronor i dessa tider. Vilket får mig att tänka; Det är synd om Kungen. Hans majestät. Kalle-kungen. Eller .. egentligen inte, Att han har förlorat 10 miljoner kronor betyder mest att han har för mycket pengar, eller hade . Nu kanske han inte har ens ett korv-öre längre och i så fall håller han ju på att gå i konkurs då är det nog lite synd om kungen ändå. Nu tänker jag lite, vad händer om detta drabbar resten av Sverige? Tänk om alla förlorar sina pengar och vi hamnar i en vad jag kallar Island-situation där hela landet går i konkurs? Lugna, jag har en lösning!
/ Alexandra*
Min pappa sa också att jag var hans lilla prinsessa ..
I verkligheten kan pappas lilla flicka till och med bli mördad om hon väljer fel pojkvän. Se bara det uppmärksammade mordet på Fatima som mördades därför att hon var kär i fel pojke. En svensk pojke från en kristen familj. Jag vet inte i skrivandets stund hur jag på ett rättvist sätt ska kunna beskriva hur fel, fel, FEL! jag anser att det är när religioner, kulturer, föräldrar eller vad det nu kan vara ska stå i vägen för sina döttrars lycka att själva få välja vem de ska bli kära i.
Själv skulle jag fram till 12 års ålder gifta mig med min egen pappa och så var det med den saken! - Men jag är ju gift med pappa? brukade mamma skämta och säga. Det spelade ingen som helst roll tyckte jag då huset vad lagom stort för oss alla 3 , 4 om storebror också ville gifta sig med oss. Mycket kan hända på ett par år och idag vill jag inte längre gifta mig med min pappa utan trivs alldeles utmärkt tillsammans med min pojkvän och våra husdjur ( dammråttorna)
Vad min pappa tycker om Pontus? Är bara positivit , även om han gärna skojar och säger att jag nog är pappas lilla tös ändå, vilket också är sant.
Till en annan pappa som idag , äntligen efter 7 års ignorerande, styrande och ställande äntligen har gått med på att erkänna förhållandet mellan sin dotter och hennes pojkvän är ingen mindre än Kungen. Idag efter 7 år och mycket tissel och tassel har ett pressmeddelande hållts och nu är Prinsessan Victoria och Daniel Westling ett förlovat par. Äntligen! Jag vill även inflika med att detta verkligen var på tiden då Prinsessan Victoria faktiskt är 32 år och om hon vill föra det kungliga blodet vidare är det nog på tiden att göra något åt den saken innan klimaktieriet börjar trampa i farstun. Jag undrar bara om Kungen ser detta som ett nederlag eller om han faktiskt kom på att det nog inte är så farligt om ens dotter är lycklig i sitt förhållande ändå?
Ingen dans på rosor inte.
Och vad säger man, inte har någon klok själ någonsin påstått att samhällsprogramet är en dans på rosor, men just nu är det verkligen i-n-t-e trevligt. Lärarna hetsar, vilket jag har fullt förståelse för iochmed att deras jobb går ut på att lära ut saker, och får de inte resultat i form utav inlämnade arbeten blir dem ilska. Så härmed sväljer jag min stolthet och medger att jag står mer på deras sida än min egen. Men nu är det ju så att det finns på tok för många saker som lockar hundratals gånger mer än skolan. Det är ju faktiskt så, trots allt, att jag är en njutningsmänniska vars kärlek till plugg ligger på noll. I alla fall just nu, då februari med dess tråkiga väder tränger in innanför huden på en och får en att känna sig totalt värdelös.
Men nog för att skolan inte är särskilt lockande så är det huruvida man än vrider och vänder på det en trygghet. En trygghet att alltid ha någonstans att gå, i sommar och till hösten vet jag inte vart jag går eller tar vägen. Alla mina utlämnade CV tycks ju inte ha varit til någon större hjälp. Världen är i kris, och det märks..
..för jag är med där.
/L
Ansvarstagande.
För att inte tala om vädret, när hade vi senast besök av solen och den milda vårluften? Ni vet ju hur det är med vädret.. Det kan snöa ända in i april och växlar titt som tätt ( Julen varar ända fram till Påsk´a) så det gäller ju att passa på dom få dagarna som skänker lite vårkänsla och får oss trötta tonåringar att återfå lite utav endorfinintaget, för att vi ska härda fram till nästa lov och lediga dagar. Jag tror att alla som suttit i skolbänken eller på något vis har ett ansvarstagande förstår vad jag syftar på.
Problemet är bara , hur förklarar jag för Anders, Kristin, Anette eller någon utav mina andra chefer att det finns en massa viktigare saker att prioritera som händer i nuet än att lämna in en rapport som återberättar om vad som hände för 100 år sedan. Eller räkna 10 matteuppgifter och lämna in om vem som fick flest äpplen av Mia och Klara, när jag redan räknar ut hur jag ska få min lön att räcka till både hyra, mat och kläder. Det är är en riktig klurig ekvation som jag får jobba på varje månad. Boka tvätt-tid, laga näringsrik mat varje dag, jobba extra nere på Kvantum Lördag-Söndag. Samtidigt som man vill hälsa på familjen i Öxnered-landet. Det kallar jag för ansvar.
Men eftersom jag vet att det inte är något giltigt skäl till att inte lämna in sina skolarbeten så får jag hålla dessa åsikter för mig själv, skjuta dom lite åt sidan och börjar googla.
/ Alexandra*
Vad är konst?
Idag på vår filosofilektion pratade vi om långvarig och kortvarig lust. Där vi kom fram till att kategorisera bland annat sex under kortvarig , medan kärlek , konst, literatur etc skulle vara långvarig lust. För mig är dessa påståenden glasklara, bland det bästa jag vet är att försvinna in i en bra bok eller titta på fina fotografier. Därför tänker jag nu dela med mig av min favoritfotograf och henns verk där jag tycker att balansen mellan långvarig och kortvarig lust bara är en hårsmån från varandra. Också älskar jag hur Lina framställer sina objekt utan krusiduller och utan att det blir ens i närheten av pornografi. Det är bara ... konst.
Lina Sheynius har kommit dit jag själv skulle vilja vara om si sådär 5-6 år. Denna 27åriga kvinna är en stark förebild inte bara för mig utan för många andra konstintresserade individer också. Hon fick sin första kamera på sin 10års dag men började kalla sig fotograf för bara ett år sen. Hon bor i Paris och tar de mest fantastiska porträttbilder. Här nedan visar jag ett urval av allt det vacka Lina Sheynius åstakommit med sin Olympus mju II. ( Kamera).
/ Alexandra*
Alla hjärtans dag
I och med morgondagens bravader vill jag skänka några rader till mannen i mitt liv. Möjligtvis en aning klychigt och tillochmed något löjligt. MEN, som sagt, han är ju trots allt mannen i mitt liv och inte nog med det, världens bästa älskare. För att inte trötta ut er (=göra er alltför avundsjuka) skall jag fatta mig någorlunda kort.
Inte hade jag klarat mig utan det här:
- Min privata balsam-assistent som ser till att jag inte går ur duschen med ett huvud fullt av klenig massa, då mitt hår mer än gärna vill trassla till sig i vattenhärligheterna, och därav mitt balsammissbruk.
- Pigg vet jag inte hur det stavas om kvällarna, definitift inte efter tio på vardagskvällar. Därför är inte tandborstning i det flesta fall att tänka på. Men min man är en framtida tandläkare (?) och är mycket noga med denna kvällsaktivitet, om man nu får kalla det för de? Nå, för att inte utsätta lilla mig för tandont gör han i odning min tandborste och kommer skuttandes till sängen för att borsta mina tänder. Och som jag nämnde tidigare är jag knappt kontaktbar om kvällarna, så transportsträckan mellan sängen och badrummet är på tok för lång för att jag skall kunna spotta ut diverse härligheter som kommer ur min mun, vet ni hur min man brukar lösa detta? Naturligtvis låter han mig föra över tandkrämen till hans mun. Är han inte underbar?
- Han tycker att jag är världens finaste trots fett hår, bleka face, orakade ben under vinterhalvåret, och mina röda prickar i ansiktet vid namn finnar.
Här var min alla hjärtans dag hälsning till Erik Nordmark, min alldeles egna skrutt som jag håller varmt om hjärtat.
/L.
Taking a break!
Idag gick vi till Europamöbler i Vänersborg och testade sängar precis som i reklamen.
/ L n´A
