Jag blir ledsen, sorgsen, bekymrad.. men mest så blir jag arg. Arg över att den gång på gång tar människor som ligger mig varmt om hjärtat ifrån mig, och kanske nu den som står mig allra närmast av de som drabbats.

Jag har alltid trott att man ska ta farväl av livet i en varm säng, när man är riktigt riktigt gammal.
Kanske inte.. längre.