Jag kan uppriktigt säga att jag inte är det minsta osäker på att det här kan vara en av de värsta dagarna i mitt liv. Att jag svek Timmy, att min tyska osidosattes pågrund utav att sömnen tog dess plats var inte, tro mig, min vilja imorses.

Efter en kvällsfika med Lottis och Alexandra igår kväll på strandis begav jag mig hemåt för en planerad dusch, öhoh.. ändrade planer. Istället bröt ett jävla kallibalik ut här hemma. Diverse inredningsartiklar och andra föremål flög bokstavligen åt helvete och likaså min mobil. Ett tredjevärldskrig bröt ut med mig och Erik i spetsen och mördartankarna var inte långt borta vill jag lova. Jag somnade på soffan, vaknade upp och sprang som om det vore mitt sista maraton ut till köket för att kolla vad uret stod på. Nio. Min tyska började halv och jag ber om ursäkt Timmy, vi är ju ett team.

Haha nåja, nu skall jag på skattjakt efter mobilbatteriet som spårlöst försvann igår kväll, bland damråttor och andra bakterier hoppas jag att jag överlever!

/L