Jag har nog mer än 100 gånger önskat att jag var liten igen, Specielt veckor som denhär när skolarbeten svämmar över skrivbordet samtidigt som mitt redan stressiga jobb i matbutik blir ännu stressigare nu i juletid, ibland känns det som om jag tappar kontrollen totalt och önskar att det fanns en fjärrkontroll så att jag kunde trycka på mute precis innan vi får någon ny saftig uppgift i samhällskunskapen eller pause  när det är som mest rusning på jobbet. Eller varför inte spola tillbaka tiden tills det att man var liten?

 Då man slapp ta ansvar för något annant än att säga till i tid när man behöver gå på toa och att  inte ens behöva välja vilka kläder man skulle ha på sig före dagis. - SLITSTARKA som höll i rusch-kanan var det givna. Men visst hatade jag alla de tröjor mormors systrar stickade och tvingade på oss barn. De som bara kliade så hemskt men oftast var morsan resonlig och respekterade mina protester ( förutom veckan i fjällen då endast Margots tröjor höll värmen ordentligtI)

Man visste vad man skulle önska sig i julklapp. Det var ju i princip bara att säga allt i BR-katalogen. Man gick på kalas och åt godis och onyttigheter (utan att ägna kalorier någon tanke) tills det någon annan sa att det räcker. Man hade kompisar som hette Emma R och Erica K.

Om man var rädd fick man gråta , eller man fick gråta så fort man inte var glad. Man kunde gå på jakt efter matvaror inne på ica och tycka det var spännande!   Tills insikten om att man gått vilse bland mejeriprodukterna uppenbarade sig, men vad gjorde det? då kunde man ju bara hysteriskt skrika efter mamma tills nån snäll tant lämnade en i kassa 5 medans  mamma efterlystes i högtalarsystemet.

..Och bäst av allt var kanske att man kunde gå fram till varenda unge i parken och fråga om det "går att leka?" , och sen bli bästa vänner på 5 minuter .

- Var det bättre förr ?



/ Alexandra*